Soppatorsk

Utmattningssyndrom är som att man har fått soppatorsk.

Bensinlampan börjar lysa på väg hem från jobbet men man ignorerar den och hoppas på att ta sig hem på reservtanken.
Puh! Det gick!
När man kommer hem så glömmer man bort att man behöver tanka och när man använder bilen nästa gång så lyser den där förbaskade lampan fortfarande.
Gah!
"Men jag ska bara en kort bit. Jag klarar mig nog dit. Kanske finns det någon mack på vägen".

Mitt ute i skogen så stannar bilen. Helt tom på bensin. Man sitter där själv, utan mobiltäckning och en mil till närmaste samhälle. Man har klätt sig för att sitta i en bil och inte gå en promenad i höstrusket. Tunna jackan och finskorna är på så att man får lida på sin väg tillbaka till civilisationen.

Jag har chansat vilt i flera år på att klara mig hem på ångorna! Ibland har det gått flera dagar med lysande bensinlampa för jag kör så korta sträckor.
Tänk att jag felprioriterat så grovt.
Det viktigaste för bilen var det jag fyllde på när det tog slut, istället för att toppa upp vid halv tank.

Åh, vilken ironi!

Jag kan byta ut bil och bensin mot min kropp och energi i föregående beskrivning och med ens förstå vad som hänt i mitt liv...

Allt är så enkelt att inse när man kan titta i backspegeln.