Det känns som att jag har varit isolerad ifrån omvärlden i en evighet. Dagarna går i varandra och jag har ingen koll på varken datum eller veckonummer (tack den som uppfann kalender med påminnelse!). Det mest spännande jag har att upptäcka är hur kraftiga symtom jag vaknar upp till. Och det kan jag meddela är direkt ospännande.
Idag räknade jag efter hur lång tid som gått. Och inser att jag faktiskt bara varit sjukskriven i två och en halv månad. Det är ju bara lite drygt 80 dagar.
Ingenting. Brukar svischa förbi i rasande fart och man undrar vart fasen sommaren tog vägen, det är snart jul när man står där på jobbet och gör sin grej.
Det är ju inte så konstigt att jag tycker återhämtningen går trögt när det knappt gått någon tid alls.
Så om ni vill att tiden ska snigla sig fram ordentligt, bli långvarigt sjuk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar