Att vara effektiv eller inte. Att ställa frågan varför man gör något. Fundera över hur man gör något. Är det verkligen just min energi som ska gå åt till detta?
När man är liten förstår man inte innebörden av pengar.
Jag vill likna det vid kroppens energi.
Innan man vet att energin inte är oändlig så förstår man inte dess värde.
Jag vet att energi kan ta slut. Ganska abrupt. Så jag har blivit jättesnål. Har börjat fråga mig själv om det verkligen är min energi som ska användas, och om det är värt det. Det är säkert en såndär tanke som hamnar längre bak i medvetandet ju friskare jag blir, men som kan vara bra att ha i bakhuvudet för att inte få återfall.
Ofta gör man saker av bara farten. Man är effektiv. När man ändå är på toa så gör man rent handfatet och byter handduk. När man ändå är i köket och lagar mat så tömmer och laddar man diskmaskinen.
När man ändå...
Fast ska man det? Är det bra?
Jag har börjat göra en sak i taget. Av rent tvång till en början eftersom jag brände vid mat, lade saker på konstiga ställen och glömde av mitt thé så att det hann kallna när jag försökte vara "effektiv". Inget blev gjort istället. Jag kunde inte följa ett recept utan behövde att maken sade åt mig vad jag skulle göra i varje steg. Att både tvätta håret och duscha samtidigt blev för ansträngande så det fick delas upp.
Jag har också börjat be om hjälp mer. Även det av tvång eftersom jag inte hade ork att varken fokusera eller fysiskt arbeta med kroppen mer än korta stunder. Klarade inte att både laga maten och duka. Kunde inte både tvätta och sortera efteråt.
Det som jag insett, utav denna till en början nödgade situation, är att det smittar av sig. Vi ber varandra om hjälp hemma och har ett inkluderande sätt emot varandra. Inte så att det varit dåligt tidigare, men det är mer öppet nu. Vi har liksom en tydligare kommunikation på nåt sätt. Kanske är det jag själv som är mer öppen och tydlig än innan. Men iallafall så märker jag skillnad och förbättring.
Jag har även fått lättare för att be om hjälp i andra situationer där jag tidigare skämts över att "inte klara det själv". Den där sårbarheten och ärligheten jag inte lagt någon vikt vid.
För att sammanfatta det hela så har jag gått ifrån enslig energitjuv till inkluderande och öppen energisparare.
1 kommentar:
Vilken bra insikt du har fått. Jag känner igen mig i allt du skriver och jag har förstått att jag har gjort våld på mig själv hela livet för att vara effektiv, duktig, för att bli omtyckt, för att vara oumbärlig. Det som har märkts mest när jag kom till insikt om mitt beteende är att när jag slutar vara "duktig" så blir det väldigt tyst. Jag menar att när jag inte längre finns till hands för att uträtta saker så är det inte så många som faktiskt bara vill umgås. Det är en sorg att inse att jag ställt upp och fixat så mycket så att jag till slut blev tagen för given. Folk trodde väl att jag gjorde allt för att jag ville det. Inte kunde de förstå att jag trodde att jag måste göra allt detta för att bli accepterad och älskad...
Skicka en kommentar