Stressmedveten

Ordet stresskänslig klingar negativt i mina öron.

Det är något jag inte vill vara förknippad med. Just nu är jag det. Jag är också skör, bräcklig, blödig och obalanserad.

En del säger att man för alltid kommer vara stresskänslig när man varit utmattad. Aldrig mer stresstålig.
Men det tror jag faktiskt inte att någon är egentligen.

Stresstålig alltså.

Jag tror att man stressar så länge kroppen orkar, blir negativt påverkad av stressen på ett eller annat sätt, och sedan blir man stressmedveten.

Det innebär inte att man blir stressintolerant eller allergisk utan att man identifierar stress snabbare än man gjorde tidigare och ser stress som det allvarliga, påfrestande tillståndet det är.

Jag lyssnade på en podcast (Sinnessjukt) där en mycket kunnig professor förklarade att utmattade personer möjligen kan ha ett stresshormonsystem som är lite annorlunda än andras. Systemet säger inte stopp lika fort och man kan därför köra på längre - ända in i väggen.

Så min slutsats (med glimten i ögat) är att man blir mer normal när man blir frisk ifrån utmattningen. Mer stressmedveten.