Med små pyttesteg kan jag känna att det blir liiite, liiite bättre för varje dag. Tröttdimman blir glesare. Jag är inte bara dåsig hela tiden. På en "bra" dag kan jag läsa avancerad text en stund, spela tv-spel utan att må illa, och har till och med orkat köra bil en gång.
Mina planer på att ta en promenad varje dag har än så länge fått bli en promenad i veckan. Jag lyssnar så mycket jag kan på kroppen när den säger till mig och den får bestämma vad som orkas med. Jag tänker inte utmana mig själv i detta läget.
Förra veckan hade jag flera bra dagar. När jag orkade följa med barnen på deras träning var jag väldigt glad. Men sen kom några dåliga dagar med nedstämdhet och starka kroppsförnimmelser. Det var jag beredd på och hade pratat med min make (och coach) om. Han sa att det kommer vara såhär nu ett tag. Bra dagar. Dåliga dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar