Sidor

19 april, 2016

Det hade varit lättare att vara en biljävel

Utmattning innebär att hjärnan är trött. Men kroppen är också trött och har liksom inte nog energi att reparera sig ordentligt.. Både små och stora, gamla som nya, krämpor blir jobbigare och tar mer energi än de hade gjort om jag varit frisk. Saker som jag tidigare tagit med en kickspark (patenterat uttryck) kan göra mig däckad.
Jag håller på att utreda flera saker via vårdcentralen och det betyder läkarbesök, sjukgymnastbesök, blodprov hit och dit och diverse andra tester. Det är en hård belastning för psyket och jag gör mitt allra bästa för att motverka det med roliga aktiviteter ("aktiviteter" är väl att ta i förresten, jag menar typ tv-spelande och lugna skogspromenader...) och avslappning.

Senast idag var jag på hörseltest (jag kan höra en duvas vingslag i skogen 1 km bort. Bara så att det är klart på den frågan) då jag haft lock för örat ända sedan jag hade öroninflammation för flera år sen (2010 - jag skäms lite över att jag bara viftat bort det).
Igår satt jag i väntrummet med enormt stresspåslag inför ett läkarbesök för en annan krämpa och förra veckan var det sjukgymnast pga nacken.

Mina gamla grejer har hängt med länge och jag har inte tagit tag i dem.
"äsch, det är ju inte så farligt, och blir inte värre så jag låter det vara". Tiden gick och jag anpassade mig till besvären som blev fler och fler.
Jag har ignorerat kroppen, vilket i den här nya regimen är FÖRBJUDET.

Eftersom det är slut med att stoppa huvudet i sanden nu (jag tänker lyssna och lyssna och lyssna på kroppen!), och jag äntligen har fått tillräckligt med kraft och energi att faktiskt klara av att åka och kolla upp mina krämpor, så hopar det sig och har nu blivit en återkommande och bitvis stressfylld aktivitet. Jag gjorde ett försök att påbörja det hela i oktober men jag orkade inte med det då så det rann ut i sanden.

Även fast jag vet att jag gör mig själv en tjänst i längden genom att ta tag i detta, så känns det omständigt, långsamt och jag känner att jag är "till besvär". Och det är antagligen på grund av de känslorna som jag överhuvudtaget skjutit upp det så länge.
Jag hatar att vara till besvär, att begära och kräva saker. Jag hatar när saker är omständiga och inte kan lösas direkt.
Detta är sånt jag behöver öva på. Öva på att ställa krav. Öva på att besvära. Men även öva på att ha tålamod och faktiskt låta saker ta den tid de tar. Det finns inga genvägar när det gäller att ta reda på vad som orsakar kroppsliga symptom. Och det finns inga exakta mått att mäta med. Inget är exakt som för någon annan, eftersom det handlar om min specifika och unika kropp.

Det hade varit lättare att vara en biljävel ifrån ett löpande band med en tydlig instruktionsbok.
Det är vattenpumpen, Gerd

2 kommentarer:

Anna Voltaire sa...

Det är bra att du tar tag i kroppen nu. Man ska inte ignorera den för hela alltet hänger ju ihop. Detta går hand i hand med att blunda för hjärnans signaler om att det räcker nu. Motion, det ägnar du ju dig åt redan. Har du testat medveten närvaro? AIR? och Avslappning/kroppsmedvetenhet. Var på detta som läkare nyss, för att lära mig och jag skojar inte när jag säger att detta var HELT fantastiskt. Se till att hitta en bra och psyke-intresserad fysioterapeut! Guld värt! Och om det inte når ända fram kan faktiskt medicin vara en bra sak om man vill lyfta humöret lite och på kuppen få lite minne tillbaka....Mer säger jag inte. Gillar inte att promota mediciner men det finn saker att göra, helt klart.

Go go go och skäms INTE för att du ber om hjälp, det är ju för katten det vården är till för! Vi servar skattebetalarna och utan patienter, vad är man då bra för?

Caroline sa...

Tack för peppen, Anna!

Haha, jag sökte på AIR avslappning och detta var det första som kom upp: https://www.youtube.com/watch?v=1zd7eVCUAUE
Inte precis vad jag letade efter men rätt underhållande ändå. :-D

Jag motionerar och gör även kroppsavslappning varje dag. Jag gör "allt rätt" så att säga och det är verkligen lindrande!
Jag har kommit till ett läge att de kognitiva symptomen är relativt lindriga, men kroppen orkar inte hänga med i min energinivå än. Har mycket svårt att hejda mig för jag vill ju använda kroppen nu när jag har mer energi. Men tydligen är inte kroppen på rätt plats ännu. :-)