Skarpt läge

När jag är själv på dagarna och kan flika in återhämtning när det behövs så funkar det bra och jag känner mig bättre.
Helgerna är sämre för då behöver jag dela min tillvaro med barnen och maken och det är mer krävande. Bara vetskapen om att de är hemma gör att jag blir mer alert, på spänn, och känner ansvar för att de ska ha det bra. Inte skada sig och sådär. De har också en hög ljudnivå och vill ha uppmärksamhet (ja, både barnen och maken). Det gör att jag blir tröttare på helgerna och jag har även svårare att ta mig tid till återhämtning.

Så - jullovet där hela familjen skulle vara hemma tillsammans och två julfiranden med släkten, med allt vad det innebär, kändes minst sagt som en utmaning!

Jag var beredd på bakslag och sämre mående men jag ville inte missa jul!
Jag tänkte också att nu har jag en chans att testa hur mina redskap funkar i skarpt läge.

Julfirandena gick över förväntan!
Jag orkade vara med hela tiden vid båda tillfällena. Kände mig helt okej och hade det trevligt. Behövde inte tänka på att gå undan eller vara ifred.

Efterdyningarna, den biten som man inte ser som utomstående, var däremot inte så roliga.
"Intressant" nog var det samma förlopp efter båda firandena.
Först fick jag oerhört ont i nacken. Kom smygande på kvällen och satt i flera dagar.
Dagen efter så hade jag huvudvärk hela dagen.
Dag två mådde jag illa hela dagen.
Tredje dagen var jag mycket tröttare än vanligt och flashbacks till tidigare mående hoppade fram ur minnet.
Jag var inte helt däckad, som jag blivit tidigare, så jag märkte att jag överlag blivit bättre.

En tillställning kräver således tre dagars återhämtning just nu. Det vill ju till att det är värt det när det blir så dyrköpt.
Lätt då att bli snål med sin ork!

Hela familjen har fått en välbehövlig, återhämtande paus efter den (extra) långa hösten. Maken har fått kämpa hårt för att hålla uppe familjen plus sin egna sjukdom, och barnen har blivit dödströtta av att gå i skolan.
Jullovet spenderades med att sova länge, ända fram till 11-snåret, och att göra det som föll oss in. Det blev mycket tv-spel och youtube men även kojbyggen och pyssel.

Jag märkte efter halva lovet att jag försummat mina behov. Hade gjort kortare pauser än vad jag brukar under dagen och skjutit upp min promenad till sent på kvällen när alla andras behov var uppfyllda. Så efter det ändrade jag på upplägget. Planerade istället när jag skulle gå på promenad och när jag ville ta en vilopaus och så formade vi dagen runt det. Fick till och med ungarna som sällskap på en promenad efter lite tjat.

Summan av kardemumman blev att jag fick öva i skarpt läge som jag ville. Och jag kunde backa lite och finjustera så att jag, trots den ökade stressen med barnen hemma, klarade av att ta mig tid till återhämtning.
Jag är mycket nöjd.