Kan inte

När man inte KAN. Alltså på riktigt, det GÅR inte. Så begränsande. Så deprimerande.
Som att försöka gå ner i spagat. Eller tänka ut svåraste mattetalet någonsin.
Fast det handlar om saker jag gjort tidigare. Som att surfa på datorn. Eller gå på en promenad.

Sådana dagar får jag bara sitta still och glo på en vägg. Eller blunda. Kanske lyssna på musik eller ljudbok. Allt annat är för mycket för hjärnan. Jag hasar mig fram mellan köket och soffan iförd mjukisbrallor och kan inte föra ett samtal utan att tappa tråden och missuppfatta.