Jag kom inte tillbaka till jobbet efter semestern. Jag stannade hemma. Jag mår inte bra. Olika symptom har kommit smygande under en ganska lång tid. Och nu har jag ingen ork kvar att hantera dem.
Korta stunder känner jag mig helt normal och det känns som att jag hittat på alltihop. Men för det mesta är det en trött hinna över tillvaron som gör allting oerhört ansträngande. Både kropp och sinne är utschasade. Kroppen visar det genom att få krämpor, och sinnet genom att reagera på ett onormalt (för mig iallafall) sätt.
Jag har blivit tillsagd att sluta bita ihop och stå ut. Nu är det dags att ta hand om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar