Sidor

07 februari, 2017

Fakking sjuk

Hur ska jag hinna vara tillräckligt mycket på jobbet för att veta att jag klarar av att gå upp i tid?

Det är nämligen så att Vabruari är här... Sedan jullovet har jag varit mer hemma från jobbet än där på grund av alla sjukdomar som härjar. Jag och barnen smittar varandra och det suger verkligen jättemycket.

I mars hade jag tänkt börja smyga upp till 75% men hur ska jag göra det när jag inte kunnat närvara som jag ska, och inte riktigt vet hur jag orkar med 50%? Det blir ju bara avbrott och halvveckor och var i allt ser jag då min arbetsförmåga?

Jag veeet. Om jag är sjuk eller vabbar så är det som det är. Inget jag kan påverka med viljestyrka. Det blir som det blir och så vidare...
Men det är ganska omständigt att initiera en plan och sedan behöva skjuta upp den! Det behövs nya läkarintyg och nya blanketter behöver skickas in till försäkringskassan. För att inte tala om att jag måste ändra i mitt vackra och pretentiösa excelark (se bild) som jag gjort för att lägga ett hållbart upptrappningschema. Så det ligger mer bakom än bara själva måendet. Och då är det lätt att sätta måendet i andra hand, att intala sig själv att man kanske mår lite bättre än man egentligen gör, för att det är enklast så just när man tänker på det. 

Det där dravlet om att vara i nuet och att saker ordnar sig? 
Haha hare säger jag bara. 
Jag behöver vara två steg före för att kunna njuta av det förbaskade nuet. 
Och visst - saker ordnar sig. För att någon tar tag i dem!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej, det var ett tag sedan nu.
Jag har nu läst och följt ett tag, lite i bakgrunden d jag inte riktigt haft orken egentligen men inte velat släppa taget.
Läser och känner att du börjar hamna i samma fotspår, hoppas innerligt att du känner att du tar hand om dig och inte barakar in i väggen igen.
Kram, Lena (jagepippi)

Caroline sa...

Åh, så kul att se dig!
Jag smyger omkring och läser vad du skriver också, bara så du vet. En del personer sätter avtryck helt enkelt. <3
Jag känner att det går åt rätt håll men det är fortfarande lika frustrerande att låta det ta den tid det behöver ta. :-)