Jag har haft en del problem att förstå varför jag blivit utmattad. Jag har trevligt på jobbet (trots att det varit hög belastning och oro) och absolut inte fullbokad kalender på fritiden. Och egentligen är inte orsaken till utmattningen viktig för återhämtningen just nu utan något som kommer rotas i längre fram i min rehabilitering.
Men.
Idag länkade en tjej på ett forum för utmattade till den här insändaren: Svd.se - Psykologen svarar
Aha-upplevelse.
Det var nästan som att läsa om sig själv! Jag har definitivt känt mig understimulerad på jobbet.
Jag är en lösningsorienterad och effektiv medarbetare som vill förbättra. På jobbet är jag "på" och tycker det blir tråkigt när det är lite lugnt. Då försöker jag hitta fler arbetsuppgifter.
Mitt långsiktiga mål är att komma så långt jag kan där jag jobbar och har inte tänkt att ha samma arbetsuppgifter hela mitt arbetsliv. När jag då har blivit bromsad, eller inte fått utvecklas tillräckligt fort, så har detta gjort mig frustrerad. Jag skulle inte själv kalla det prestationsångest, utan mer oproportionerliga målsättningar. Det jag själv kan göra är att se över mina mål och hur väl de stämmer överens med mitt jobb, och justera dem mer realistiskt.
Kan man likt sin "självbild" ha en "jobbild" som blivit skev..?
Ett fint citat från psykologen Madeleine Gauffin Rahme:
"Att se och förstå sig räcker en bra bit."
Jag tror baskemig att det ska bli mitt nya mantra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar