tag:blogger.com,1999:blog-19445201527915279782024-03-13T05:12:36.178+01:00Carro på kullenTankarna får inte plats i huvet, så jag måste få ut dom i text!Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.comBlogger53125tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-30558373075035252462017-08-02T15:18:00.000+02:002017-08-10T18:31:08.287+02:00Fokusskifte<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipY_FqdiifGaGfHLO3_MZ4nY755-HmCjilmfkvMo7qje3eaBcAsX91U9hMTBxsfmpLxAi2QRH10G1KMnDRW2mRBE_rfniiUNN3rGjGRhBzNyDy_DV-hQotfBiiRNPhh9cR3dNaGJF6ad9s/s288/iphone_photo.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img align="left" border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipY_FqdiifGaGfHLO3_MZ4nY755-HmCjilmfkvMo7qje3eaBcAsX91U9hMTBxsfmpLxAi2QRH10G1KMnDRW2mRBE_rfniiUNN3rGjGRhBzNyDy_DV-hQotfBiiRNPhh9cR3dNaGJF6ad9s/s320/iphone_photo.jpg" style="margin: 5px;" width="240" /></a>Fokus flyttas sakta bort ifrån utmattningen.<br /><br />Jag märker att jag är på väg att bli <i>frisk på riktigt</i>.<br /><br />Under två års tid har fokus och engagemang gått huvudsakligen till att hantera sjukdomen.<br /><br />Jag har behövt ta hänsyn till att det alltid ska finnas utrymme att vara sjuk. Har behövt stå upp för och uttala mina särskilda behov i alla lägen, och har känt mig väldigt egoistiskt.<br /><br />Men nu börjar jag få tillbaka en mer normal utgångspunkt. Det underliggande hotet om att försämras är inte konstant närvarande. Har jag en dålig dag så tänker jag inte att jag håller på att bli sjukare, utan förstår att jag bara behöver vara extra snäll mot mig för att må bättre.<br /><br />Entusiasmen i att kunna planera längre fram än en vecka är överväldigande när jag tänker på det! Jag behöver inte längre fundera så mycket över hur jag kommer må och om jag kommer orka med det jag vill göra.<br />Jag känner mig <i>fri</i>!<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-29981918157092613782017-05-17T11:41:00.001+02:002017-06-27T11:14:33.702+02:00Livet på 75%Livet på 75% har varit ganska vänligt <br />mot mig.<br /><br /><center><a href='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_lB_P_CYy1OKbb7Ue66U1A7LABB2ADPn2wejioO6D3hERVHOiSgF2D5FYkHYeylXmVQzp2kblSHK8JqVNms6p9ztd3ee4H1RGs0sDWhkHtP255ZR1vuJf4lwUd08x7KguHoffGrLfLGgs/s288/iphone_photo.jpg'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_lB_P_CYy1OKbb7Ue66U1A7LABB2ADPn2wejioO6D3hERVHOiSgF2D5FYkHYeylXmVQzp2kblSHK8JqVNms6p9ztd3ee4H1RGs0sDWhkHtP255ZR1vuJf4lwUd08x7KguHoffGrLfLGgs/s288/iphone_photo.jpg' border='0' width='280' height='210' style='margin:5px'></a></center><br />Det är ungefär tre månader sedan jag ökade och den varsamma stegringen jag kunde göra ifrån 50% var verkligen en bra strategi.<br /><br />Nu känner jag mig normal, eller någon nivå under normal, största delen av tiden. Symptomen håller sig lugna och jag har kunnat vara mer spontan med aktivitet och vila.<br /><br />Jag har tyckt att det nästan går FÖR bra och lätt, för allt har mer eller mindre bara flutit på.<br />Juni har i och för sig varit en utmaning med alla födelsedagar (vi har 6 stycken att fira), klassträffar och skolavslutningar. Det har varit svårt för mig att se lösningar på problem och att känna mig nöjd med att vara med på endast en av alla saker men maken har varit, och ÄR alltid, ett fantastiskt stöd!<br /><br />Jag jobbar på vardagarna, vilar när jag kommer hem och har lugna eftermiddag med familjen. Jag styrketränar en dag i veckan där jag nu kan ta i utan att må sämre, och jag kan hitta på saker med familjen på helgerna. Barnen kan ta med sig kompisar hem efter skolan och det måste inte vara lugnt omkring mig hela tiden.<br /><br />De oförutsedda energitjuvarna (spontanhandla efter jobbet, hantera konflikter, behöva panikstäda inför besök osv.) har gått att vila bort relativt snabbt.<br /><br />Att göra "rätt" är så mycket enklare när man vet vad som är bra och vad som fungerar för en! Om jag blir sämre så vet jag hur jag ska lösa det, och jag tycker att jag tydligare märker av vart gränserna går. Kroppen har lugnat ner sig i reaktionerna på stress och det gör det lättare för mig att urskilja nyanserna bättre.<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-61948466226843932122017-05-15T21:21:00.001+02:002017-05-16T20:19:12.279+02:00Stänga avTvärnitade i helgen då jag fick flera varningssignaler på överbelastning. Denna gången visade det sig som självtvivel och nedstämdhet.<br /><br />Jag kunde fånga upp mig själv (med god hjälp av maken!) och fortsatte resten av helgen i ett mjukt och lugnt tempo.<br />Stängde av mediabruset och satte mobilen på "stör ej". Vilade ifrån intryck. Lyssnade på lugn musik och skrev. Var med mig själv. Var med familjen. Gjorde saker jag hade lust med. <br /><br />Hittade balansen igen och hoppas nu på att det inte blir en alltför stor trött-ränta. <br /><br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-88048127718494646842017-03-07T09:19:00.001+01:002017-03-07T09:19:23.033+01:00It is what it is<div class="" style="clear: both; text-align: justify;">
Har haft många bra och balanserade dagar nu.</div>
Har känt mig nästan normal! Normala reaktioner på belastning istället för de där jobbiga sjukdomssymptomen.<br />
<br />
Jag verkar ha kommit till en platå efter en uppförsbacke (ni vet en sån där svagt lutande lång jävel) som under de senaste veckorna har planat ut, till att jag nu står och har utsikt över dalen.<br />
Hej och hå, så poetiskt.<br />
<br />
<div style="text-align: right;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfTz1iBTZJ-TGMUG8HIN3Er6bSDyMfc_74eNF5zUFclptmKbRe7fpAgn2ZqMPmO5DuV-UtItxdm2JYmjyV9NGUhrmw_0nijfKnfiFcTtOnhZtnTCCfvGB2dkTA17vyuSDi9Pg41keCT0uW/s1600/IMG_8344.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfTz1iBTZJ-TGMUG8HIN3Er6bSDyMfc_74eNF5zUFclptmKbRe7fpAgn2ZqMPmO5DuV-UtItxdm2JYmjyV9NGUhrmw_0nijfKnfiFcTtOnhZtnTCCfvGB2dkTA17vyuSDi9Pg41keCT0uW/s1600/IMG_8344.jpg" /></a></div>
Jag hoppas innerligt att det ska fortsätta kännas såhär (har jag hittat rätt balans denna gången?!) men behöver ändå förbereda mig för en ny uppförsbacke då jag ska stegra upp till 75% under mars månad.<br />
<br />
Men det vill jag inte tänka på just nu. Jag vill inte ta ut något trist i förväg utan det får bli som det blir, när det blir.<br />
Det är som det är. Jag känner mig trygg i att tänka så om framtiden.<br />
Äntligen kan jag tänka så.<br />
Jag har saknat det.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-79947533010883428912017-02-07T10:21:00.001+01:002017-02-07T10:21:44.588+01:00Fakking sjuk<span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Hur ska jag hinna vara tillräckligt mycket på jobbet för att veta att jag klarar av att gå upp i tid?</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det är nämligen så att Vabruari är här... Sedan jullovet har jag varit mer hemma från jobbet än där på grund av alla sjukdomar som härjar. Jag och barnen smittar varandra och det suger verkligen jättemycket.</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">I mars hade jag tänkt börja smyga upp till 75% men hur ska jag göra det när jag inte kunnat närvara som jag ska, och inte riktigt vet hur jag orkar med 50%? Det blir ju bara avbrott och halvveckor och var i allt ser jag då min arbetsförmåga?</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn5j-IpoJcgd1ieLRwTGs02GhRPyeFXkWKK9plpTJkgPSbVeO4uTGHOF9GMEDr6LBBAPSX0Ikx0vLlEBJ9PlSzbrwdLNP7oQ-u6xH3zWcxC6bgVWXrJLqGv5xrxJc1st_JAqaBygF6hDA6/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-02-07+kl.+09.26.29.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="303" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn5j-IpoJcgd1ieLRwTGs02GhRPyeFXkWKK9plpTJkgPSbVeO4uTGHOF9GMEDr6LBBAPSX0Ikx0vLlEBJ9PlSzbrwdLNP7oQ-u6xH3zWcxC6bgVWXrJLqGv5xrxJc1st_JAqaBygF6hDA6/s320/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-02-07+kl.+09.26.29.png" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag veeet. Om jag är sjuk eller vabbar så är det som det är. Inget jag kan påverka med viljestyrka. Det blir som det blir och så vidare...</span><br />
<span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men det är ganska omständigt att initiera en plan och sedan behöva skjuta upp den! Det behövs nya läkarintyg och nya blanketter behöver skickas in till försäkringskassan. För att inte tala om att jag måste ändra i mitt vackra och pretentiösa excelark (se bild) som jag gjort för att lägga ett hållbart upptrappningschema. Så det ligger mer bakom än bara själva måendet. Och då är det lätt att sätta måendet i andra hand, att intala sig själv att man kanske mår lite bättre än man egentligen gör, för att det är enklast så just när man tänker på det. </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det där dravlet om att vara i nuet och att saker ordnar sig? </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Haha hare säger jag bara. </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag behöver vara två steg före för att kunna njuta av det förbaskade nuet. </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Och visst - saker ordnar sig. För att någon tar tag i dem!</span>Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-48902330747156112092017-01-04T12:06:00.000+01:002017-01-04T12:06:27.067+01:00Min energiburkDet blir svårare och svårare att gå på känsla när det kommer till att hushålla med energin.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg81gBGNnIS5iCCT2whd3qqmQElGIffPszLlIpnW80qK4eqcqMBNhjNXGH1oK8ySTAIzZIoY2bzeIsfaPvOqkIXJ06a-QTQ2Ryw9iMk_DbM7avwa0nNX5HFNANpdu1YLxgvaQP-Wzkarkk9/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-01-04+kl.+11.32.17.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg81gBGNnIS5iCCT2whd3qqmQElGIffPszLlIpnW80qK4eqcqMBNhjNXGH1oK8ySTAIzZIoY2bzeIsfaPvOqkIXJ06a-QTQ2Ryw9iMk_DbM7avwa0nNX5HFNANpdu1YLxgvaQP-Wzkarkk9/s320/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-01-04+kl.+11.32.17.png" width="320" /></a></div>
Känslan är att jag har mer energi och kan använda den, men verkligheten är att jag gör åt den energi jag samlat på mig och sen står jag där med nästan tom burk igen.<br />
Reaktionen på överbelastningen kommer med fördröjning vilket gör att jag kan anstränga min längre innan jag märker en försämring. Det i sig är ju en förbättring, men inte bra.<br />
Fördröjningen har ibland varit såpass lång som en eller två veckor och när det gått så lång tid så tror ju jag att jag blivit friskare.<br />
Men nej då. Det var bara lureri.<br />
<br />
Jag inser då att jag inte kan gå på enbart känslan i kroppen. Behöver också använda min erfarenhet och hålla fast vid de rutiner jag vet är bra.<br />
Det är bara det att det är oerhört tråkigt att alltid behöva tänka tre steg före! Jag gillar att göra sånt jag känner för, så mycket energi går åt till att peppa mig själv att jag gör saker som är bra, och att försöka lura mig själv att jag är spontan. Att jag gör vald aktivitet just nu för att jag kände för det - när jag egentligen gör allt enligt min mall.<br />
<br />
Även om jag har en bra dag, en bra vecka eller till och med en bra månad så är det hela tiden viktigt att komma ihåg att pausa, att hålla igång de bra rutinerna och att inte släppa på alltför mycket även om det i stunden känns som att det fungerar. <br />
Likt ett balanskonto måste jag sätta in det jag tagit ut för att hamna i nivå. Och när känslan då säger att jag är friskare och kan anstränga mig mer än vad som faktiskt är sant så blir återhämtningen inte tillräcklig om jag inte även ökar på den. <br />
<br />
Det känns fortfarande som en jäkla gissningslek där mitt mående står på spel och där jag inte känner att jag kan vinna. <br />
Gissar jag fel så kan jag få men i flera dagar. Gissar jag rätt så slipper jag extra påföljder men mår inte särskilt bra iallafall.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-77025497824520506912016-12-28T20:22:00.000+01:002016-12-28T20:22:00.094+01:00C tipsar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6tSEXqR-TCN8o2ztfzD7434D9_iNKo9fuh7ioAGsyCwIeebK98Rf9mobqI1pLnLVNNGA6jf4_Z_fYvrJw__hVtnqkdJ9aWTpagzfet4NaJe-wWlUx9bVYJTUdIpscN7BCJMAnMAaa5qKe/s1600/IMG_7822.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6tSEXqR-TCN8o2ztfzD7434D9_iNKo9fuh7ioAGsyCwIeebK98Rf9mobqI1pLnLVNNGA6jf4_Z_fYvrJw__hVtnqkdJ9aWTpagzfet4NaJe-wWlUx9bVYJTUdIpscN7BCJMAnMAaa5qKe/s1600/IMG_7822.jpg" /></a></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Vill dela med mig av Anxiety Slayers <b>fem goda vanor</b> för att få en mer harmonisk vardag. </span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><i>Originaltexten finns <a href="http://www.anxietyslayer.com/journal/5-habits-to-help-you-overcome-anxiety.html" target="_blank">här</a> men jag har översatt den till svenska med min egen tolkning ur en utmattads perspektiv.</i></span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><b><i><br /></i></b></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><b><i>Vårda dina nära relationer</i></b></span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Var med människor som får dig att må bra. Visa dem uppskattning och kärlek.</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Aldrig tidigare har jag varit så medveten om hur trygg man känner sig när man har personer som man kan förlita sig på runtomkring sig. Som sjuk tar man ofta mer än man ger, men så fort det finns ork så är det en bra idé att ge tillbaka till dem som varit där och stöttat. Det är svårt kan jag säga. Jag behöver bli bättre på att prioritera det.</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<b><i>Byt ut de ytliga förströelserna</i></b><br />
Stäng av mediabruset, korta ner facebooktiden. Det är så lätt att distrahera sig med ytligheter som egentligen inte gör så mycket för ens mående förutom att ge en dåligt samvete och öka stressnivån.<br />
Prioritera saker som ger mer harmoni. Genuina saker. Läs en bok, kramas med någon eller gå en promenad.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b><i>Skaffa redskap</i></b><br />
Skaffa redskap för välmående och gör dem regelbundet. Gör dem i förebyggande syfte för att hålla stressen på en låg nivå.<br />
För mig är det (hur klyschigt det än må vara) kroppsavslappning/meditation, egentid och naturen. Just nu. Men sånt ändrar sig. Träning hoppas jag snart blir ett redskap för mig igen.<br />
<br />
<b><i>Fördjupa dig</i></b><br />
Ta dig tid att fördjupa dig och göra mer av det som du känner är bra för dig. Om du mår bra av Yoga så lär dig mer om det. Om du mår bra av avslappning så planera in en riktigt lång stund några gånger per vecka. Är det knyppling som är din grej så hänge dig!<br />
<br />
<b><i>Hjälp andra</i></b><br />
När vi hjälper andra fokuserar vi mindre på oss själva och våra egna bekymmer.<br />
Jag tycker också att man får ett annat perspektiv på det man varit uppjagad över, vikten av ens tankesnurror lättar på nåt sätt och får mindre kraft.<br />
Att stötta medmänniskor i utmattningsforum på Facebook har varit något som jag återkommit till i perioder. Det är lättare att se lösningar på andras problem och det är tillfredsställande att man kan hjälpa bara genom att läsa och svara på några ord.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-38367257052615833292016-12-16T12:34:00.000+01:002016-12-16T12:34:53.913+01:00Nyckeljakt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ8RV59pRv2EI4cM5TPe2aacLrne-HzFs1WwGaiDbfTRVg2NTeShQ6pqedSqGUtFYF5I7bx5PJet9LWIheUVDHaHJxkKhrHEqX5Tl_9XBJMyk60aIDvP76AdaPyiyv7JentbIUUCKcnWNn/s1600/Nycklar.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ8RV59pRv2EI4cM5TPe2aacLrne-HzFs1WwGaiDbfTRVg2NTeShQ6pqedSqGUtFYF5I7bx5PJet9LWIheUVDHaHJxkKhrHEqX5Tl_9XBJMyk60aIDvP76AdaPyiyv7JentbIUUCKcnWNn/s1600/Nycklar.png" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Har hittat ännu en nyckel till knipan.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Minneskapslar.</i></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag ramlade in på en podcast (<a href="https://itunes.apple.com/se/podcast/halsosant/id1086455730?mt=2&i=1000378132441" target="_blank">Hälsosant avsnitt 43 och 44</a>) och fick en aha-upplevelse. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Avsnitten handlar egentligen om "Mindful tapping". Det som jag fick en uppenbarelse av var att de pratade om stoppljus, reptilhjärnan och minneskapslar (lite sci-fi sådär). Framförallt hur man reagerar på händelser på grund av hur man upplevt tidigare liknande händelser.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Man brukar ju ibland säga "ryggmärgsreaktion" och det tycker jag är ett bra sätt att beskriva vad det handlar om: En situation man varit med om som gett en stark reaktion både fysiskt och psykiskt, som sedan spökar när man hamnar i liknande situationer.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Låt mig ge ett exempel:</div>
<div>
Jag har en vägsträcka där jag för 17 år sedan körde på ett rådjur som stendog. Jag blev ganska omskakad.</div>
<div>
Ungefär tio år senare hände det igen på samma vägsträcka. Rådjuret bredsladdade denna gång in i sidan på bilen och sprang iväg oskadd. Jag sket ju nästan ner mig alltså.</div>
<div>
För kanske fem år sen började jag köra denna vägsträckan dagligen till och från jobbet. Det har på dessa år inte blivit fler viltolyckor för min del. Trots det så blev jag stressad varje gång jag körde just den här sträckan, och var beredd på att ett rådjur skulle hoppa upp mot bilen. Satt och spände mig med foten på bromsen och fjärilar i magen. Hade helst inte alls kört där, men det var enda vägen till jobbet så jag var ju så illa tvungen.</div>
<div>
Det var först för några veckor sen som jag upptäckte att jag inte var spänd längre när jag körde. Minnet med den starka reaktionen hade förändrats och var nu bara ett minne utan fysisk anknytning. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Dessa minneskapslar kan gälla allt möjligt. Och jag kan mycket tydligt se mönster i mitt beteende för hur det som jag varit med om avgör hur jag reagerar. Det skapar också en ny slags förståelse för hur jag ser på andras oro och rädslor som jag inte haft tidigare. Innan har jag förstått känslorna som människor haft, men inte haft förståelse för varför de reagerat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag fullkomligt älskar att hitta nycklar till hur jag fungerar! </div>
<div>
Det är som att spela ett riktigt svårt spel och genom att följa ledtrådarna hitta skatten som gör att jag levlar upp till nästa nivå!</div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-74648867248240527442016-11-15T20:33:00.001+01:002016-11-17T09:41:56.260+01:00Skör<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4j_CowmUHUpXsJYgCI6iX7F84K_vd8tRASZsHJrxqSOdfGfJjTJl_ckbFj89PtONdMIDJ-r1Z3K7milexM3tpYrF6mAFwPoGSFAOSsiCRlz5TdOX4P2wCb6qmHh0fynkXSLc0d2S6q4u2/s1600/IMG_8037.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4j_CowmUHUpXsJYgCI6iX7F84K_vd8tRASZsHJrxqSOdfGfJjTJl_ckbFj89PtONdMIDJ-r1Z3K7milexM3tpYrF6mAFwPoGSFAOSsiCRlz5TdOX4P2wCb6qmHh0fynkXSLc0d2S6q4u2/s320/IMG_8037.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dagens känsla</td></tr>
</tbody></table>
Har jobbat 50% sedan oktober och kunnat hantera det mesta bra även om jag varit trött. Tycker att jag<br />
fått till det med vila och avslappning som jag behöver. <br />
Men sakta har kvällsångesten kommit oftare och jag har fått sämre humör överlag. All energi går åt på jobbet och sedan mår jag dåligt när jag är hemma (flashback till tiden innan jag blev sjuk...). <br />
Droppen blev en yrselattack som tog den sista kraften i energiburken. Och nu är jag bara håglös... Gnistan är borta. Jag vill bara sitta i soffan, må dåligt och tycka synd om mig.<br />
<br />
Linan jag balanserar på är så tunn. <br />
Jag känner mig så skör och vilsen.<br />
Jag hoppas bara att jag nu stannat upp i tid, innan nedåtspiralen nått ända ner i botten så att det inte blir så jobbigt att ta mig upp. <br />
Får försöka hitta tillbaka till grunderna igen.<br />
Dansa - pausa<br />
<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-57920163073172539752016-09-21T10:54:00.001+02:002016-09-21T10:54:24.920+02:00Lust och känslor- Vad tycker du om att göra? Vad är din hobby?<br />
- Eh...<br />
<br />
Som utmattad ska man enligt instruktionen göra mer av det man gillar för att läka.<br />
Men om man inte har något specifikt man gör? Man kanske inte går på knyppelkurs, yogar på onsdagkvällar, eller är med i ett fotbollslag?<br />
Man kanske rentav är lite allergisk mot att behöva ta sig iväg och passa tider när man är ledig..?<br />
<br />
Om man inte vet vad som gör en glad och uppfylld så är det också svårt att sätta av tid till att göra det. Det kan jag se tillbaka och förstå att jag haft problem med. Helt omedvetet faktiskt. Jag sparade min egentid till allra sist, efter att alla måsten var gjorda, eftersom jag inte hade något som krävde en särskild tid i kalendern.<br />
<br />
Jag har kommit fram till att det för mig inte är en särskild aktivitet som är positiv, utan en känsla.<br />
Känslan att göra exakt det jag har lust med precis just när jag vill göra det. Om det så är att lösa korsord, storstäda toaletten eller påta i trädgården så är det lusten i utförandet som ger en positiv effekt.<br />
<br />
Så för mig funkar det bäst att börja i den änden att jag tar mig tid till att känna lust. Vad känner jag för att göra? Klappa katten? Jogga? Då kan jag också komma på saker jag har lust att göra som kräver lite mer planering. Typ flytta en buske i trädgården, eller rita upp något jag vill sy. Lusten kan gå över, eller så gör den inte det. Och då har jag redan planerna klara.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0ymnj9t4qcjQ0u2MB76L_yIfJexebqLLEqJxgvMJlYnkFwrBunRdrlSuzBqwQAU4EBZvT2l43FQr5oueFJwurAvrozwldvvG4ceEN-bvL5n-Y6EeTlMC4XjjMOWBj1EJziZwvbutEoXSG/s1600/fullsizeoutput_2b9c.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0ymnj9t4qcjQ0u2MB76L_yIfJexebqLLEqJxgvMJlYnkFwrBunRdrlSuzBqwQAU4EBZvT2l43FQr5oueFJwurAvrozwldvvG4ceEN-bvL5n-Y6EeTlMC4XjjMOWBj1EJziZwvbutEoXSG/s400/fullsizeoutput_2b9c.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Altanutsikt</td></tr>
</tbody></table>
Efter ett tag med att lyssna på lusten kan jag märka av ett mönster. Jag är en riktig periodare. Denna sommaren har lusten ofta lett mig till att sitta på altanen och lyssna på ljudbok, skriva och titta på utsikten. Trädgårdspåtning har också varit lustfyllt för jag har gjort det precis när jag känt för det. Nu börjar lusten vända mig mot höstkvällspromenader och tv-spel istället. Och jag längtar efter att sitta framför brasan och mysa.<br />
Ända in i själen vill jag göra det!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-30424531195268192022016-09-11T17:43:00.001+02:002016-09-11T17:54:47.719+02:00Barnkalas<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiI9S-qUsscEOy5Lr5AO3Oaxb5szTrONDvUUYke5aLsOks5dIa_veZH6sjKP15ZtggKn28GstJWyZbYJlrCmLTXaqBX2JY0jsOvk8H76gG_z-Au_Hj3R2b4ZAS2b5uA8nP4LPehO9QrOHd/s288/iphone_photo.jpg"><img align="right" border="0" height="333" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiI9S-qUsscEOy5Lr5AO3Oaxb5szTrONDvUUYke5aLsOks5dIa_veZH6sjKP15ZtggKn28GstJWyZbYJlrCmLTXaqBX2JY0jsOvk8H76gG_z-Au_Hj3R2b4ZAS2b5uA8nP4LPehO9QrOHd/s288/iphone_photo.jpg" style="margin: 5px;" width="250" /></a>Oh. My. God.<br />
Överlevde idag kalas för tio sjuåringar och känner mig lite påverkad av det , men inte däckad.<br />
För ett år sen hade jag varit sängliggande i flera dagar efteråt.<br />
<br />
Man får verkligen perspektiv på sitt mående med den här sjukdomen. <br />
Jag hoppas att jag aldrig glömmer av att vara ödmjuk inför det som många tar som en självklarhet - energi.<br />
<br />
Inför kalaset har jag varit mer samlad än många gånger tidigare. Har inte känt mig överväldigad av att planera, inget har känts jobbigt eller svårt.<br />
Jag märkte av först dagen innan att jag varvade upp och var extra stingslig. Så brukar jag reagera när vi ska ha kalas men har tidigare inte medvetet förstått vad det beror på. Definitivt en stressreaktion. Nu på morgonen var jag också uppvarvad och på dåligt humör, men det mesta var ordnat i förväg och jag tänkte på att ta min paus en stund innan så att jag hade fyllt på med lugn innan vi blev invaderade.<br />
<br />
Jag räknar med att vara lite extra trött imorgon. Dels på grund av kalaset men också för att det är måndag och jag sover ofta dåligt natten mot måndag.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-76731630488164111792016-08-02T13:31:00.000+02:002016-08-03T22:48:14.982+02:00ArbetsträningstrixHar nu arbetstränat sedan början av maj och kommit upp på tolv timmar per vecka.<br /><br />Fick idéer och tips av mina jämlikar i utmattningsforumen på Facebook om hur de lagt upp sin arbetsträning och de har hjälpt mig att se möjligheter jag inte tänkt på själv.<br /><br />Försäkringskassans krav är att det ska vara jämnt fördelat över veckan men i övrigt håller jag själv i tyglarna. Det är en välbehövlig frihet att kunna anpassa jobbandet efter mitt mående eftersom det är så ojämnt.<br /><br />Jag var förberedd på att må sämre under en period. Hade pratat med psykolog och även vänner om detta. Trodde nog ändå inte att jag skulle reagera så starkt eftersom jag klarade av att göra andra aktiviteter lika länge.<br /><br />Jag började jobba ca två timmar / fyra dagar. Fick till en början sämre mående och symptom jag blivit av med kom tillbaka. Det tog ungefär en månad innan jag kände mig mer stabil och mådde bättre.<br /><br />När jag är på jobbet så gör jag några utvalda arbetsuppgifter som jag brukar ha, men mitt största fokus ligger på att skaffa ett nytt förhållningssätt. Jag tänker såhär:<br /><i><b>Jag är inte där för att jobba och prestera under arbetsträningen. Jag är där för att associera min arbetsplats med andra saker än tidigare, och för att fånga upp och ändra på de beteenden och situationer som gjorde mig sjuk.</b></i> <br />Jag är där för att träna på att få en hållbar och balanserad vardag, något som är svårt för min tillfälligt mycket fyrkantiga hjärna. Det är en evig kompromiss att få ihop mina återhämtningsrutiner med arbetspassen och familjens behov, och jag behöver öva på att välja rätt. <br />Jag fick till exempel smått panik när jag insåg att resten av familjen skulle ha semester och att jag under en lång period skulle ha dem omkring mig hela tiden. Jag älskar dem, men det är jobbigt att vara ansvarig vuxen hela dagarna. Man är liksom på alerten på ett sätt som tar energi från en urladdad människa. Det resulterade i kaos för mig den första dagen de var lediga. Jag blev tvungen att ändra på invanda rutiner, vilket kräver stor ansträngning i min situation. Nästa dag, med ny strategi uttänkt, så gick det lite bättre och efterhand vande jag mig och kunde slappna av bättre när vi var hemma tillsammans.<br /><br />Jag har ett block på jobbet som jag skriver i när jag märker att jag reagerar starkt på något, eller när jag ser tendenser att falla tillbaka i gamla mönster. Eller när jag kommer på nåt jättesmart som jag vill komma ihåg senare. Det blocket tar jag med mig till psykologen som underlag till våra samtal.<br /><br />Min strategi är att smyga. När jag känner mig okej med en tid så ökar jag. Smyger in en kvart här och där för att ta mig uppåt på ett hållbart sätt. Testar andra upplägg, som längre men färre dagar och eftermiddag istället för förmiddag. Jag har nyligen ökat till fyra timmar och det är kämpigt men hanterbart. Måendet svajar och symptomen blir starkare. Så nu är det stopp tills jag känner mig okej igen. Det har varit så flera gånger under ökningen. Jag vet att det blir bättre så länge jag tänker på att sätta återhämtningen främst och minimerar andra åtaganden. <br />En sak i taget. <br /><br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-42382567962416366422016-06-20T21:40:00.001+02:002016-06-20T21:40:19.358+02:00Att acceptera "Acceptans handlar om villighet att ha en känsla, tanke eller kroppsförnimmelse som ändå redan finns där. Det betyder inte att man måste tycka om det.<br />Acceptans kan också beskrivas som expansion, att öppna upp / göra plats för en upplevelse. <br />Att acceptera är inte passivt eller uppgivet, utan en utgångspunkt för verklig förändring"<br /><br />Ur ljudboken 1 cd mot stress av Kerstin Jeding<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-57376352175030496092016-06-13T13:32:00.000+02:002016-06-13T13:40:46.674+02:00Stressiga juni och krishanteringJuni har i flera år varit min stressigaste månad. <br />
Semesterplanering, avslutningar till förbannelse, midsommar och halva släkten fyller år (fem stycken iallafall). Man ska även hinna med att njuta ute i det fina vädret och helst bli brun (jag har kört tiominuterspass i solstolen för jag klarar inte av värmen). Trädgården ska piffas, och sommarkläderna till barnen ska plockas fram och inventeras eftersom de typ växer och frodas. Jag älskar tights för det kan barnen ha i en evighet. Först är de långa, sen trekvarts, sedan knälånga och efter det cykelbyxor. Lilla B har några tights i storlek 92 som har lyckats behålla livet i mer än fem år.<br />
Ursäkta sidospåret. Åter till ämnet.<br />
<br />
När det hopar sig med saker är det lätt att tappa fotfästet och bli överväldigad av alltings myckenhet!<br />
Även om jag inte måste göra allt som erbjuds (jag har fått sålla kraftigt) så blir det en himla massa aktiviteter att hålla reda på åt de andra. Bara vetskapen om att det är något på gång räcker för att sätta igång stressystemet. Jag är ju medansvarig för det här teamet liksom (Go Team E!).<br />
Nu är vi mitt i "hopningen" och ja, efter förra veckans skolavslutning är jag lite extra trött. 1,5 timma utomhus i solen omgiven av föräldrarna till alla skolbarnen med sorl och hög musik. Jag hade planerat så att jag skulle ha några dagars vila efter avslutningen så extra trötthet var jag beredd på, och hade nog också återhämtat mig skapligt, om det inte också var så att jag råkat planera in fler saker samma dag, plus att jag har åkt på en redig förkylning och det dessutom är "den tiden i månaden". Så det blev lite overload där.<br />
Jag har fått bromsa helt och bara vila.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTSCpX4LkU1JG8cbs26V2E3fOv3nndGWUCNKGdpd04v4HTEUm7-vjRnavCvNNwMLoMV7pZE0DzllA1CYvy_o5DA_QeYsclrgZ3-7WHEqofz1A7708x3aT8_GZyevaZ-2TRkGJiPVuTEjPy/s1600/IMG_6416.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTSCpX4LkU1JG8cbs26V2E3fOv3nndGWUCNKGdpd04v4HTEUm7-vjRnavCvNNwMLoMV7pZE0DzllA1CYvy_o5DA_QeYsclrgZ3-7WHEqofz1A7708x3aT8_GZyevaZ-2TRkGJiPVuTEjPy/s320/IMG_6416.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mer sånt här.</td></tr>
</tbody></table>
Det är skönt ändå med insikten att jag behöver bromsa när det blir för mycket. Så denna juni har känts annorlunda för jag har haft vetskapen om att stressen kommer och jag har redskap att använda istället för att känna mig så överväldigad. Lite överväldigad har jag varit iallafall, men jag har kunnat hantera det istället för att vilja gömma mig under täcket och ignorera juni helt och hållet.<br />
<br />
Min stresshantering var innan jag blev sjuk i princip obefintlig. Jag tyckte iallafall inte att jag behövde ändra nåt.<br />
"Vadå hantera? Det är väl bara att härda ut?"<br />
När det blev stressigt så varvade jag upp, körde på snabbare och höll blicken på målet. Då kom jag ju snabbare ur det stressiga.<br />
"Bara jag tar mig igenom detta så blir det lugnt"<br />
"Bara jag härdar ut till semestern så blir det bra"<br />
"Bara jag skriver färdigt den här texten så vilar jag sen"<br />
Fast då kommer i princip alltid något nytt att ta tag i.<br />
Eller hur?<br />
Och så härdade jag ut lite till och hoppades på lugnare tempo efter nästa backkrön.<br />
Det som hände då var att jag kände mig jagad, stressad och banala smågrejer förstorades och blev oövervinnerliga.<br />
Vardagsångesten visade sitt fula tryne och livet blev svårare än det behöver vara.<br />
Så då gav jag upp istället och kände det som att jag inte klarar av "livet" som alla andra klarade. Var nedstämd i några dagar innan jag orkade ta nya tag.<br />
Inte snällt mot mig! Ingen självmedkänsla!<br />
<br />
Vad gör vi? Nu kör vi!<br />
Nä. Den attityden sparar jag till mina framtida joggingpass. Det är enda gången den passar in tycker jag. Och knappt ens det.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-5236284781426702042016-05-25T16:49:00.004+02:002016-05-25T16:57:49.344+02:00Reflektioner om en sjukdomstid<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag är inte frisk än.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men jag har efter tio månader kommit till en fas i utmattningen där jag kan se tillbaka på året som gått med ro och känna en tilltro till framtiden.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYNasWL5-1Em72h-VylZusAJ6Wv-SlabhMAiqZvcaE8EGMuz8BztVmam2mZ47At6zej07XkBNysYBgZNOuYihxEdOKH9Tghck49jYx1F_NyBBwNZOyzgg_Gx4Km3PD_vvASJUDNHaQ8-WW/s1600/IMG_4717.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYNasWL5-1Em72h-VylZusAJ6Wv-SlabhMAiqZvcaE8EGMuz8BztVmam2mZ47At6zej07XkBNysYBgZNOuYihxEdOKH9Tghck49jYx1F_NyBBwNZOyzgg_Gx4Km3PD_vvASJUDNHaQ8-WW/s1600/IMG_4717.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- Jag har allt! fick jag fram mellan tårarna hos psykologen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter en tids hälsoångest och panikattacker så sökte jag hjälp för jag kände inte igen mig i mina reaktioner längre. Som tur är fick jag komma redan veckan efter jag fått remiss till att prata med psykolog. Då föll allt. Insikten om att jag är sämre än vad jag trott sköljde över mig och kraschen var i nära antågande.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii9oifP9hDT1jqdwraTMBqE_fWPjmeG04QN1UOtNM-0QjltKXB5-0WgUy3ihcbrSVTLbN3hGW2oytFgp7yQ9dLpQUvJ4ebFyubHFxjkgzUIe-jpM9IPwTpLt2QB9LBwlcKoKIzU8yw29Ds/s1600/IMG_4718+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii9oifP9hDT1jqdwraTMBqE_fWPjmeG04QN1UOtNM-0QjltKXB5-0WgUy3ihcbrSVTLbN3hGW2oytFgp7yQ9dLpQUvJ4ebFyubHFxjkgzUIe-jpM9IPwTpLt2QB9LBwlcKoKIzU8yw29Ds/s1600/IMG_4718+%25281%2529.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Min utsikt förra sommaren. Jag spenderade större delen av dagarna här ute. Vilade, sov, lyssnade på ljudbok och mediterade. Jag var med på ett hörn hemma, fast inte mitt i händelsernas centrum. Familjen kom ut till mig och höll mig sällskap när de började sakna mig.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxa-Qx2BeMdbq1gRpyfQ8-waA4aRoekEQir5wxyevDcXU2kjhwhshUL6_OMQ0Jr7_sBEhJua6Na9hbPWH7ibsGFdyYs4qPO0Rbr_b85MeKxitFK8MIeV05LX-h3_5u9YgabmeBHd59U4nt/s1600/IMG_4777+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxa-Qx2BeMdbq1gRpyfQ8-waA4aRoekEQir5wxyevDcXU2kjhwhshUL6_OMQ0Jr7_sBEhJua6Na9hbPWH7ibsGFdyYs4qPO0Rbr_b85MeKxitFK8MIeV05LX-h3_5u9YgabmeBHd59U4nt/s1600/IMG_4777+%25281%2529.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag letade orsaker och nycklar till vad som hänt och hur jag skulle komma vidare. För min del var jobbet en stor orsak till utmattningen. Även om jag trivdes bra och hade roligt när jag var där, så tog det för mycket energi ifrån mig och jag engagerade mig i saker som jag inte själv kunde styra över.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7dDNQmwp_7rulVlXHmBo5Seu1pIKQRzUFVACLcdb3CxoXYVgel4hvCYKku6y0iEkGfe5gZYJu5hqia5saATRgZ1ASRR5jZCXBCBu2QpAITymkl_pvnyXZ7ksypFPsuxXKqB4iJO8Ww53y/s1600/IMG_5211.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7dDNQmwp_7rulVlXHmBo5Seu1pIKQRzUFVACLcdb3CxoXYVgel4hvCYKku6y0iEkGfe5gZYJu5hqia5saATRgZ1ASRR5jZCXBCBu2QpAITymkl_pvnyXZ7ksypFPsuxXKqB4iJO8Ww53y/s1600/IMG_5211.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Naturen hjälper en att må bättre även om det känns skitdumt att få höra när man sitter hos läkaren och de vill att man ska ta promenader som "medicin". Efter några månader kunde jag börja gå ut varje dag oavsett dagsform. Fick vila efteråt av ansträngningen men jag mådde överlag bättre när jag kunde röra på mig. Jag insåg efter ett tag att promenader ger mer energi än vad de tar, och är för mig ett stresskydd.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPQ4tR6uX6Kl5oH-PQWgNYJSO9D2PZ3TMlQUmTfwVMz_0F16iWAVBqWZo5vivI_lQ4ewTOUJbm_iks9cit_awIdBb5gou0Y38-G4TYNnTEU-TBdHxBRmPJM5fQJ2kK1Gk_lPL1YM49hHpY/s1600/IMG_5428.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPQ4tR6uX6Kl5oH-PQWgNYJSO9D2PZ3TMlQUmTfwVMz_0F16iWAVBqWZo5vivI_lQ4ewTOUJbm_iks9cit_awIdBb5gou0Y38-G4TYNnTEU-TBdHxBRmPJM5fQJ2kK1Gk_lPL1YM49hHpY/s1600/IMG_5428.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Långfrukost i stillhet. De flesta morgnar börjar såhär, med tända ljus, superlugn musik, te, macka och dagbok. Dagboken har varit ett viktigt redskap för mig. Att skriva ner tankar och mående har hjälpt mig att se mönster och att lätta på trycket när hjärnan kokat över. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGjB-PrV8MDBi3SnPbCIlOuwZJaLGTvribG8-ZojBl-JfKLD_FwT3FTrKI_HleYKRWTjdPBNtCQI6jmRlim7eIlVhEWlnmvbEFthxxdr5RtWroJYh2wzrDXfnWJ8jcPUb5OqQj0lxz3puI/s1600/IMG_5451.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGjB-PrV8MDBi3SnPbCIlOuwZJaLGTvribG8-ZojBl-JfKLD_FwT3FTrKI_HleYKRWTjdPBNtCQI6jmRlim7eIlVhEWlnmvbEFthxxdr5RtWroJYh2wzrDXfnWJ8jcPUb5OqQj0lxz3puI/s640/IMG_5451.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Liggande vila. I början största delen av dagarna och nätterna. Nattsömnen var urkass. Jag vaknade varannan timma och var totalt modstulen. Testade sömntabletter som inte hjälpte utan bara gjorde nästa dag till en mardröm. Följde makens instruktioner att sova när jag var trött. Så det blev några timmar här och några timmar där. Jag letade efter lösningar på sömnproblemen. Men inga vanliga knep biter på en kropp som är konstant adrenalinstinn. Det är bara att vänta på läkningen. Att lära kroppen slappna av igen, för det har den glömt bort hur man gör. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtmQz205x8nZig_7zWPauJghoA34bgOYuLoGY8U3EXHzfO9m8TWXCcCA_4FQ4NOF-rCEsCWP2TnkyTJ4NrprHdT6v8uaVzJh9oQpX89jqyteF9XJG3lfnyfkxD7Ixu-XlGpi7c3pSK8mg5/s1600/IMG_5469.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtmQz205x8nZig_7zWPauJghoA34bgOYuLoGY8U3EXHzfO9m8TWXCcCA_4FQ4NOF-rCEsCWP2TnkyTJ4NrprHdT6v8uaVzJh9oQpX89jqyteF9XJG3lfnyfkxD7Ixu-XlGpi7c3pSK8mg5/s1600/IMG_5469.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kunskap är makt. Vad det än gäller så vill jag ta reda på allt jag kan om ämnet. Särskilt när det gäller mig själv. Det kan dock gå överstyr och jag har fått hjälp att förstå att jag haft ett ohälsosamt beteende när det kommer till att googla sjukdomar. Att sitta och få hjärtklappning och panikångest när man letar symptom på klumpkänsla i halsen är ett exempel på när det blivit för mycket. Min psykolog förbjöd mig att googla symptom eftersom jag mådde dåligt av det. Nu ringer jag vårdcentralen istället om jag är orolig. Låter proffsen ta hand om mig. Fast jag smyggooglar ibland iallafall...</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq99JrRtaWsil9TwFjgUNW9_bGeTLkyrR-FiwpbcMJY9UVtJvZ7V4ytLQRE8dqghvUbAnbn-M1Q8mblK2Fsmhyn-Tl5JY2FGsaiqXaJcf-VBp29Rmr3a4xg648zG4NYgNyZyiZMxpG73D3/s1600/IMG_5725+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq99JrRtaWsil9TwFjgUNW9_bGeTLkyrR-FiwpbcMJY9UVtJvZ7V4ytLQRE8dqghvUbAnbn-M1Q8mblK2Fsmhyn-Tl5JY2FGsaiqXaJcf-VBp29Rmr3a4xg648zG4NYgNyZyiZMxpG73D3/s640/IMG_5725+%25281%2529.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
På mina promenader har jag följt årstiderna ifrån höst till sommar. Hittat nya vägar att gå och fått nytt perspektiv. Det blir så smörigt och poetiskt att man får lite kräksmak i munnen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoay8rhgsAhU6gggU0XR1fc6LC7XfDhA0VLugGeJVRW1MrNOv6iI1YKVTh0QBWxeojkdmxmisbxQFqMQqTB3rvO_OQmv5b86afKWoLMwVY9_-s9ZwHPtsWCcybPbJ3V-QmSHDUntnXmOs7/s1600/IMG_5749.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoay8rhgsAhU6gggU0XR1fc6LC7XfDhA0VLugGeJVRW1MrNOv6iI1YKVTh0QBWxeojkdmxmisbxQFqMQqTB3rvO_OQmv5b86afKWoLMwVY9_-s9ZwHPtsWCcybPbJ3V-QmSHDUntnXmOs7/s640/IMG_5749.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag, liksom flera utmattade med mig, är måna om att hjälpa andra inse och stoppa i tid. Det är en av anledningarna till att jag varit så öppen med hur jag mår. Jag hade ingen sjukdomsinsikt alls och fattade inte vart jag var på väg. Om jag bara kan få en annan person att bromsa innan väggen kommer så har jag gjort nytta. Jag berättade också för andra för att jag vill att psykisk ohälsa ska bli likställt fysisk ohälsa. Folk pratar inte om när de mår psykiskt dåligt och jag förstår ju att det är på grund av den där fasaden man sätter upp. Stark och glad ska man vara. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Fast jag har helt omvärderat vad jag tycker styrka är.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYNzJCRkVFH1k-6VceGXj7z4_DO8f6ddw6GCfIWDUDO1gg9hq9w9xrTG0-YNYOqZ_5B34mp8KJJs7L44-j1RTkjGFNrM4IYdEXjm5OqdGs3U64uW_FV7hiuTMZ4Be1uoTgP0yxiknE21Uq/s1600/IMG_5879.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYNzJCRkVFH1k-6VceGXj7z4_DO8f6ddw6GCfIWDUDO1gg9hq9w9xrTG0-YNYOqZ_5B34mp8KJJs7L44-j1RTkjGFNrM4IYdEXjm5OqdGs3U64uW_FV7hiuTMZ4Be1uoTgP0yxiknE21Uq/s640/IMG_5879.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var ljust och vackert utanför. Jag ville också ut. Ville så många saker! Frustrationen över att vilja men inte orka går knappt att beskriva. Att vara blockerad att ens göra de mest ordinära saker, som att duscha, göra en macka, läsa en text tär rejält på humöret. Men att sen orka, att sen vilja och kunna är fantastiskt!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilFo2CBjoZ26rTvPZVIkO5lXq7-X9Cwy2P4iMY-eAL_EB9CB9AkWe6BXbDHHjoJgPDY2tOW2bQ3LolPpoHKRMsL_Vb1RoPqrF_Vop6FzYOR0s-Dakrdh4zkzQAyAHeiZei6gA68EifWo6B/s1600/IMG_5897.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilFo2CBjoZ26rTvPZVIkO5lXq7-X9Cwy2P4iMY-eAL_EB9CB9AkWe6BXbDHHjoJgPDY2tOW2bQ3LolPpoHKRMsL_Vb1RoPqrF_Vop6FzYOR0s-Dakrdh4zkzQAyAHeiZei6gA68EifWo6B/s640/IMG_5897.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag hade långt hår i ungefär tio år. I vintras klippte jag av det. Livskrisen som kommer av att vara utmattad och påtvingad en inre förändring gjorde att jag behövde göra en yttre förändring också. En slags symbolisk handling.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6YZn0M-B6BxMCtl5tBJz46R3XtBPAuhlI-dPAhCnhCTKousQiySR_yVTJmlAFkbqyKZU-YRwNeTbqWMsn7T6-5GfrB_f6k9GVnzSstFBqagTX6g9GexBPPinfAyl9NfXI5bKtiqR5P3Po/s1600/IMG_6042.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6YZn0M-B6BxMCtl5tBJz46R3XtBPAuhlI-dPAhCnhCTKousQiySR_yVTJmlAFkbqyKZU-YRwNeTbqWMsn7T6-5GfrB_f6k9GVnzSstFBqagTX6g9GexBPPinfAyl9NfXI5bKtiqR5P3Po/s640/IMG_6042.jpg" width="480" /></a></div>
Ett av de svåraste spelen som gjorts. Jag gjorde ett försök att spela det för lite mer än ett år sen. Det funkade inte, jag dog hela tiden och hade noll tålamod. Blev bara förbannad och gav upp. Förstod inte alls grejen med att spela ett sånt jävla skitspel. Under sjukdomstiden har jag haft svårt att fokusera och koncentrera mig mer än korta stunder. Har till exempel inte vågat köra bil på grund av det. Så en dag i februari när jag hade tråkigt så testade jag spelet igen. Och. Det. Gick. Asbra! Korta stunder förvisso, men oj vilken fokus jag fått! Och vilket tålamod! Alla dessa timmar jag tränat på meditation och guidad avslappning har hjälpt mer än bara för stunden. Det blev så tydligt för mig att jag var på god väg mot en bättre framtid. Inte tillbaka till det som var, utan framåt mot något mer hållbart.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8ZhGfesNSr859OhTA0M2jldy20-W42umB49qEbxNNzokBHAtkau8nfLpSPdcAjNVAc1g52frQAtmPFkG-yqCziIwSI01d6pbSdl8BhhtS-j2_pS8xjupXH1CIWSA7XBSYe-sNiCZQjIYv/s1600/IMG_6066.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8ZhGfesNSr859OhTA0M2jldy20-W42umB49qEbxNNzokBHAtkau8nfLpSPdcAjNVAc1g52frQAtmPFkG-yqCziIwSI01d6pbSdl8BhhtS-j2_pS8xjupXH1CIWSA7XBSYe-sNiCZQjIYv/s1600/IMG_6066.jpg" /></a></div>
När jag kraschade var allt kaos. Det brukar kallas kaosfasen. Antagligen för att alla symptom kommer huller om buller och gärna flera samtidigt. Jag hade ingen tydlig kurva för måendet. Inga direkta bra eller dåliga perioder. Inga toppar eller dalar. Det var mest skit hela tiden. Men ju längre tiden gick desto tydligare kände jag av svängningar i måendet och de bra perioderna höll i sig längre.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4byTp8Rm3CXEuJhyzoTyApYLa8MHQz4DyFh5FKCXxd3KnNU84tkW4axJ_xwmBaR2a1UUEaUSd8QFdCEwn0E4TAnEq310hKyRTz21ceR_5uZ975Iw_iS_latGVHBjrhHlC9JPDKwUUx4Tc/s1600/IMG_6146.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4byTp8Rm3CXEuJhyzoTyApYLa8MHQz4DyFh5FKCXxd3KnNU84tkW4axJ_xwmBaR2a1UUEaUSd8QFdCEwn0E4TAnEq310hKyRTz21ceR_5uZ975Iw_iS_latGVHBjrhHlC9JPDKwUUx4Tc/s640/IMG_6146.jpg" width="480" /></a></div>
Tillsammans med orken återkom kreativiteten. Jag började pyssla och sy igen. Något jag skalat av för längesen för att orken inte räckte till mer än jobb och hem. Här fick jag hejda mig och begränsa så att jag inte startade alla mina planerade projekt på en gång. Och vara noga med att göra det med glädje och inte prestation som mål.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1yYoz141aktZI4AYEl7cbJ23puJYlIG_ZCdXp_pxMdjj-3VBa5-hjkzEq-aoX_kHnRLMrC3XCtY8och1bh6-of9b43Ia51yzmv7HZn6_ETDvhqy4z4ucP314BRUIKo3oWcQKAvuZSlOWX/s1600/IMG_6302.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1yYoz141aktZI4AYEl7cbJ23puJYlIG_ZCdXp_pxMdjj-3VBa5-hjkzEq-aoX_kHnRLMrC3XCtY8och1bh6-of9b43Ia51yzmv7HZn6_ETDvhqy4z4ucP314BRUIKo3oWcQKAvuZSlOWX/s640/IMG_6302.jpg" width="480" /></a></div>
Våren kom och jag kunde faktiskt på riktigt ha en bra dag! En dag med minimala symptom och glädje i själen! Där stod jag i skogen och andades. Och kom på att allt kändes BRA! Ja, sen mådde jag ju dåligt igen som vanligt men den där stunden i skogen levde jag länge på alltså.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0WjMildLXHc_FeFIWzUq7qB2N-XDUa_Fm4mvw8uKRv4aQ1ddOgQBoi-q4TzONexqXl4dQwVVZ32DROy0Gfach1eTJkSiFrV9qFf9bPFalQPXSP__itoJEBAAatiEjqpXYlZ8aeBrW6pZ4/s1600/IMG_6345.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0WjMildLXHc_FeFIWzUq7qB2N-XDUa_Fm4mvw8uKRv4aQ1ddOgQBoi-q4TzONexqXl4dQwVVZ32DROy0Gfach1eTJkSiFrV9qFf9bPFalQPXSP__itoJEBAAatiEjqpXYlZ8aeBrW6pZ4/s640/IMG_6345.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Alla dessa planer jag smidit när jag varit sjuk... Förra sommaren satt jag och drömde om allt jag ville göra i trädgården men inte hade ork till. Denna sommaren kan jag göra dem! I lagom doser och i mån av ork såklart. Mina planteringslådor tog en vecka att sätta upp och ytterligare en vecka att fylla och så frön i. Men jag orkade! Lite i taget och med vila emellan så går det mesta att genomföra. Anpassa aktiviteten till mig istället för att härda ut och må dåligt efteråt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrR4dlKMtu3fDzN7yhbg4xlrDP9sloXTvOzE4Yq_0OJynDBDrk9kpPRN3yk12TZjyG0ugboytoMs24Wk0lvQxVUZB1lqdvNDA_XE1ePmiCprPTAk2ApeAjsSB2P1wvcwQiULeo4iUjt5Qr/s1600/IMG_6285.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrR4dlKMtu3fDzN7yhbg4xlrDP9sloXTvOzE4Yq_0OJynDBDrk9kpPRN3yk12TZjyG0ugboytoMs24Wk0lvQxVUZB1lqdvNDA_XE1ePmiCprPTAk2ApeAjsSB2P1wvcwQiULeo4iUjt5Qr/s1600/IMG_6285.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag märkte hur ojämn återhämtningen var. Och hur läkningen smög sig på. Jag kom på mig själv med att göra saker jag inte klarat av för bara några veckor sen. Umgås längre stunder med familjen, torka av hela golvet med golvmoppen i förbifarten istället för ett dagsprojekt, inte somna utan bara vila efter lunch.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJwfE3wJg601cd_InXJTSusGpD6b8-Pb2V9utSrvCKp4tRzasbz_NkrOeTC1R92zqkpUXhAPs3dsks1JLcTIF__Lweahw_oB2YmaUJh2lT-3YbqZ9KP5wN4R9KlSOk-iFEv3V0NKz8HIIk/s1600/IMG_6519.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJwfE3wJg601cd_InXJTSusGpD6b8-Pb2V9utSrvCKp4tRzasbz_NkrOeTC1R92zqkpUXhAPs3dsks1JLcTIF__Lweahw_oB2YmaUJh2lT-3YbqZ9KP5wN4R9KlSOk-iFEv3V0NKz8HIIk/s640/IMG_6519.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är tungt att ha en trädgård. Jag kan inte gräva upp och plantera om en buske själv längre. Men jag har lärt mig att be om hjälp med sånt som blir för ansträngande. Jag har också en väldigt lyhörd make som är beredd att vara min styrka när jag inte själv kan. Att be om hjälp och att förstå att ingen klarar allt har varit en mycket viktig insikt. Jag har sällan bett om hjälp innan. Nu gör jag det mer och mer. Det är fortfarande svårt för mig. Jag har en hög tröskel att ta mig över och känner mig ofta rätt skamsen med tårarna i ögonen när det är något viktigt jag behöver hjälp med.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgCBqHdAZ2TiEhFJ505-zIAcAzJwFbZtqB03n7ycS5dy6uMKEy0TJetq4TfWgmWY6kM9MWQvn1dN2pixS0mfd6ZO2Lias8IMUhZOuuQR1gJJqES4WfkkKIU890qu38zCCE2biJudylCWtJ/s1600/IMG_6372.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgCBqHdAZ2TiEhFJ505-zIAcAzJwFbZtqB03n7ycS5dy6uMKEy0TJetq4TfWgmWY6kM9MWQvn1dN2pixS0mfd6ZO2Lias8IMUhZOuuQR1gJJqES4WfkkKIU890qu38zCCE2biJudylCWtJ/s640/IMG_6372.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag har fått så mycket insikt i hur jag fungerar och så många lärdomar inför framtiden. Det allra viktigaste att komma ihåg är att jag ska ta hand om och vara snäll emot mig själv. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För jag är den enda jag som jag har.</div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-87056408015335700602016-05-22T17:08:00.001+02:002016-05-22T17:42:22.218+02:00Öva och lära om<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu0sR3F3fB2RDmYaMOMrrJ5oqpVo2mXw6f-1cj7NBsNTALeftvxAuWmYyE4ebA6zj0a2u3NLFPTG-n7PRkRA-9xjXJKnp5wFjM8Mhxch5_iOCoPhYB1uo6MRdwyxPpdw2eltaJrTbvMQrt/s1600/IMG_6536.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu0sR3F3fB2RDmYaMOMrrJ5oqpVo2mXw6f-1cj7NBsNTALeftvxAuWmYyE4ebA6zj0a2u3NLFPTG-n7PRkRA-9xjXJKnp5wFjM8Mhxch5_iOCoPhYB1uo6MRdwyxPpdw2eltaJrTbvMQrt/s320/IMG_6536.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det var tydligen rädisa som jag planterat. Det hade jag helt förträngt.</td></tr>
</tbody></table>
Nu har det gått några veckor med arbetsträning. Har backat i måendet på vissa sätt, men kommit framåt på andra. Allt som allt så har jag börjat stabilisera mig.<br />
Jag har ett block som jag skriver i under tiden jag är på jobbet. Jag skriver när jag reagerar på händelser eller uppgifter, får någon tanke eller idé, och om hur dagen har gått.<br />
Det jag hela tiden försöker hålla i åtanke är att jag tränar mig. Det är inte själva arbetet jag behöver träna på, det kan jag ju utantill, utan att <b style="font-style: italic;">förhålla mig annorlunda </b>till jobbet. Jag tränar på att lära alla nya hjärnceller att associera min arbetsplats till andra känslor och reaktioner än tidigare, för att undvika att köra på i gamla hjulspår. Vissa gånger är det svårt. Många reaktioner sitter i ryggmärgen och jag får stanna upp och reflektera över situationen och hur jag reagerade. Det kräver full koncentration så det är välbehövligt att jag har anpassade arbetsuppgifter.<br />
<br />
Men det är ju inte så att jag helt och hållet ska ändra på mig själv, även om det är jag som blivit sjuk. Jag behöver också komma ihåg att justera förutsättningarna för att jag ska lyckas. Anpassa min omgivning så att jag får en bra vardag.<br />
Det där med balansen.<br />
Balans i energin så att jag inte gör slut på mig helt när jag är på jobbet utan har tillräckligt kvar tills jag kommer hem.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-11950296805213876392016-05-04T17:11:00.001+02:002016-05-04T17:11:22.809+02:00NyorienteringNu har jag börjat arbetsträna.<div>
<div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: inherit;">Det känns lite som att ta första doppet på sommaren när vattnet fortfarande är rätt kallt. Man vet att man kommer hisna när man doppar magen, och att man kommer skaka tänder för att det var så kallt. Sen måste man sitta på stranden och värma upp sig innan man hoppar i en stund igen.</span></div>
<div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Två timmar i två dagar har jag varit där och idag är "vilodag". </div>
<div>
Hujedamej vad det behövdes! Känner mig allmänt omtöcknad och har sovit flera timmar på förmiddagen idag. </div>
<div>
Att jag skulle bli tröttare och få mer symptom har jag varit beredd på så jag tar det med ro. Har fått enormt bra stöd och värdefulla tips av mina medmänniskor på vad man ska tänka på när man kommit till denna del av återhämtningen. Det har gjort mina förväntningar mer realistiska och hjälpt till att forma hur jag lagt upp arbetsträningen. Nu till en början tänker jag mig 2,5 timmar 4 dagar i veckan och sen får vi se. Målet är ju inte att pressa mig till jobbet, utan att träna på att använda mina redskap i den miljö där jag blev sjuk. Att utmana mig själv lagom mycket och att lära mig att gasa och bromsa efter behov.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Även om det var ansträngande så var det underbart att komma tillbaka till jobbet. Jag har verkligen saknat allt. Kollegorna, stämningen, huset. Så att nu orka vara där, om än bara en liten stund, gör mig glad!</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjam2O9VhBqjcMLmbnVtfVvoPNIPOMYEgEvLI2sEuor4Aqmw0qBZ48e_TFVcPLfEplh3aHa7Dcn-4hUg9IwvuuoIl3M-IpeIDJojFeZVaCgRzhT9WGQ-mWZ-lZiUlpNNSSMlP5-hVeWSMtW/s1600/IMG_6472.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjam2O9VhBqjcMLmbnVtfVvoPNIPOMYEgEvLI2sEuor4Aqmw0qBZ48e_TFVcPLfEplh3aHa7Dcn-4hUg9IwvuuoIl3M-IpeIDJojFeZVaCgRzhT9WGQ-mWZ-lZiUlpNNSSMlP5-hVeWSMtW/s400/IMG_6472.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nu börjar något komma! Jag tror det är morot. Men jag är inte säker för det kan var palsternacka också. Jag har glömt bort det.</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /></div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-28370602911814306982016-04-19T15:48:00.001+02:002016-04-19T19:39:51.795+02:00Det hade varit lättare att vara en biljävelUtmattning innebär att hjärnan är trött. Men kroppen är också trött och har liksom inte nog energi att reparera sig ordentligt.. Både små och stora, gamla som nya, krämpor blir jobbigare och tar mer energi än de hade gjort om jag varit frisk. Saker som jag tidigare tagit med en kickspark (patenterat uttryck) kan göra mig däckad.<br />
Jag håller på att utreda flera saker via vårdcentralen och det betyder läkarbesök, sjukgymnastbesök, blodprov hit och dit och diverse andra tester. Det är en hård belastning för psyket och jag gör mitt allra bästa för att motverka det med roliga aktiviteter ("aktiviteter" är väl att ta i förresten, jag menar typ tv-spelande och lugna skogspromenader...) och avslappning.<br />
<br />
Senast idag var jag på hörseltest (jag kan höra en duvas vingslag i skogen 1 km bort. Bara så att det är klart på den frågan) då jag haft lock för örat ända sedan jag hade öroninflammation för flera år sen (2010 - jag skäms lite över att jag bara viftat bort det).<br />
Igår satt jag i väntrummet med enormt stresspåslag inför ett läkarbesök för en annan krämpa och förra veckan var det sjukgymnast pga nacken.<br />
<br />
Mina gamla grejer har hängt med länge och jag har inte tagit tag i dem.<br />
"äsch, det är ju inte så farligt, och blir inte värre så jag låter det vara". Tiden gick och jag anpassade mig till besvären som blev fler och fler.<br />
Jag har ignorerat kroppen, vilket i den här nya regimen är FÖRBJUDET.<br />
<br />
Eftersom det är slut med att stoppa huvudet i sanden nu (jag tänker lyssna och lyssna och lyssna på kroppen!), och jag äntligen har fått tillräckligt med kraft och energi att faktiskt klara av att åka och kolla upp mina krämpor, så hopar det sig och har nu blivit en återkommande och bitvis stressfylld aktivitet. Jag gjorde ett försök att påbörja det hela i oktober men jag orkade inte med det då så det rann ut i sanden.<br />
<br />
Även fast jag vet att jag gör mig själv en tjänst i längden genom att ta tag i detta, så känns det omständigt, långsamt och jag känner att jag är "till besvär". Och det är antagligen på grund av de känslorna som jag överhuvudtaget skjutit upp det så länge.<br />
Jag hatar att vara till besvär, att begära och kräva saker. Jag hatar när saker är omständiga och inte kan lösas direkt.<br />
Detta är sånt jag behöver öva på. Öva på att ställa krav. Öva på att besvära. Men även öva på att ha tålamod och faktiskt låta saker ta den tid de tar. Det finns inga genvägar när det gäller att ta reda på vad som orsakar kroppsliga symptom. Och det finns inga exakta mått att mäta med. Inget är exakt som för någon annan, eftersom det handlar om min specifika och unika kropp.<br />
<br />
Det hade varit lättare att vara en biljävel ifrån ett löpande band med en tydlig instruktionsbok.<br />
<b><a href="https://open.spotify.com/track/5cQo3gmlJllkLzCLDJ3Zxb" target="_blank">Det är vattenpumpen, Gerd</a></b>Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-46446997915080329372016-04-08T12:26:00.001+02:002016-04-08T12:26:39.041+02:00HädanefterTillägnar denna låt till mig från mig.<div>
<a href="https://open.spotify.com/album/0QbS1XziDSjNMhwVW1Pu6d" target="_blank">Hädanefter - Veronica Maggio</a></div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-5418757890215602362016-04-04T09:59:00.000+02:002016-04-27T12:27:30.609+02:00Pseudo-extrovertJag blev tipsad att läsa boken <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Quiet:_The_Power_of_Introverts_in_a_World_That_Can%27t_Stop_Talking" target="_blank">Quiet - The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking</a>.<br />
<br />
Kortfattat så handlar boken om <i><b>introvert personlighetstyp</b></i> och hur man hanterar sin introverta sida. Den tar upp samhällets syn på introverta, hur introvertas belöningssystem fungerar, hur man fungerar i en relation och hur jobbsituationen påverkar ens prestation.<br />
Oerhört intressant!<br />
<br />
Jag förstår plötsligt allt. Allt faller på plats. Jag ser allt klart och tydligt.<br />
Vägen fram till min krasch blir så rak i backspegeln.<br />
Oerhört läskigt och samtidigt fantastiskt upplyftande eftersom jag sökt efter anledningar till att jag blev sjuk, och verktyg för att kunna hantera min framtida vardag.<br />
Detta känns helt rätt!<br />
Ja, det känns som en stor och viktig<b> pusselbit</b> iallafall.<br />
<br />
Det som jag starkast relaterar till som introvert, är att jag behöver ladda energi ifred och trivs med att vara ensam. Belöningar lockar inte riktigt mig, utan jag måste tro på min sak för att göra ett bra jobb. Jag grubblar, vrider och vänder på saker och ting och bestämmer oftast vad jag ska säga innan jag öppnar munnen.<br />
Jag har också tänkt tillbaka till hur jag var som barn, innan jag började anpassa mig till "hur man vill vara". Jag var tystlåten och ordentlig, ville inte sporta i grupp och jag hade väldigt lång uppvärmningstid i nya situationer.<br />
<br />
Jag förstår nu efter att jag läst boken att jag gjort många saker som går emot min natur som introvert. Jag har anpassat mig till ett mer extrovert beteende och livsstil, <b>pseudo-extrovert</b> kan man säga att jag blivit. Det har fungerat fram till den punkt i mitt liv där det extroverta dominerade och jag hamnade helt ur balans.<br />
<br />
För visst kan man göra extroverta saker som introvert, och tvärtom. Det är inte svart-vitt det här utan en glidande skala. Men när livet blir alltför extrovert och man egentligen är introvert så tar energin slut. Man får aldrig chans att ladda upp. Man behöver balans och återhämtning.<br />
<br />
Jag förstår nu att jag behöver skapa <i style="font-weight: bold;">bättre balans </i>och förbättra förutsättningarna för min introverta sida. Anpassa mitt jobb, min fritid och ja, hela livet till mig, istället för att anpassa mig själv till livet, så att jag får <i><b>bättre livskvalitet</b></i> och inte bara känner det som att jag inte hinner med det jag vill.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-22786075835979966122016-03-23T11:29:00.000+01:002016-03-23T11:29:36.302+01:00FörloppHur går det? Hur mår du? <div>
Ja, folk undrar ju. Hur sjuk är jag? </div>
<div>
De korta svaren brukar vara: - jag mår bättre, - det går sakta framåt, och annat lite obskyrt. För jag vet egentligen inte hur det går. Eller vart jag är. </div>
<div>
Allt jag vet är att jag inte är längst ner i botten, men inte heller uppe i normal balans. Kanske mår jag bättre om en vecka. Kanske mår jag sämre. </div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO6d9GlWlLrAPVnG8ACeYeDaylOTEroATd6rPXMlaitGVF5r_b8Nt37q4AeErWfTkGSSE4aMUpyz-O489QhStJYmi9IbZggzahpCvWAm-zht-T8pHQfY_QWvquAMOpN4zIYSSKeoG6OyEH/s1600/IMG_6283.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO6d9GlWlLrAPVnG8ACeYeDaylOTEroATd6rPXMlaitGVF5r_b8Nt37q4AeErWfTkGSSE4aMUpyz-O489QhStJYmi9IbZggzahpCvWAm-zht-T8pHQfY_QWvquAMOpN4zIYSSKeoG6OyEH/s1600/IMG_6283.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förlopp för utmattningssyndrom</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /></div>
Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-63011549255231042632016-03-18T10:21:00.001+01:002016-03-30T10:15:07.201+02:00Planering Jag gillar terapi.<br />
<br />
Jag har alltid känt mig oerhört flexibel och tycker inte att man behöver planera så mycket utan det mesta löser sig. Om jag haft många saker planerade samma vecka så har jag haft svårt att tycka om det. Då har jag ingen tid att vara spontan på ju.<br />
<br />
Men, nu är jag mycket mer stelbent och kan bli ganska tjurig om något inkräktar på "min" tid som jag redan planerat. Jag har dagarna fullspäckade med återhämtning och om något kommer i vägen (sjukt barn, möte e.dyl.) så "förstör" det min planering och jag blir avig. Det tar lång tid och mycket tänkande att ställa om till de nya planerna. <br />
<br />
Psykologen förklarade för mig att detta är en del av utmattningen - hjärntröttheten. Man är inte lika "elastisk" som förut. Man kan behöva mer planering och rutiner för att fungera i vardagen tills man läkt. Och även att fortsatt planering av vissa saker är att föredra så att man inte bara släcker bränder hela tiden.<br />
<br />
Fick också förklarat att det är bra övning för mig att vara såhär fyrkantig och överdrivet noga med min egentid eftersom jag genom att ha varit flexibel faktiskt har valt bort mig själv i många lägen. Och dit ska jag ju inte tillbaka!<br />
<br />
Det kändes skönt att få höra att det till stor del är på grund av sjukdomen som jag reagerar så kraftigt på ändrade planer eller att saker inte blir som jag tänkte. <br />
Halva söndagen raljerade jag över att min kommande vecka var helt åt helvete för att det var saker varje dag som inkräktade på mina planer och att jag inte skulle få någon tid över alls till återhämtning och säkert skulle backa i mitt mående. Jag fick anstränga mig rejält och övertyga mig själv om att det inte skulle bli några problem, jag fick ändra om lite bara och det var ju inte hela världen egentligen. Jag skulle ju ändå ha större delen av dagarna kvar till mina egna saker. Till slut kunde jag acceptera ändringarna, men jösses. Det tog säkert tre timmar inklusive en tjurig promenad i skogen när jag gick och tänkte på all världens jävlighet.<br />
<br />
Men fatta hur konstigt det är! <br />
<br />
Jag vet hur jag "ska" reagera. Min erfarenhet och mitt minne är van att jag tänker på ett sätt, och sen överraskas jag av att jag reagerar helt annorlunda.<br />
<br />
Ja, det är bra att ha en psykolog att prata med när man inte känner igen sina egna personlighetsdrag.<br />
<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-76223875733333216922016-03-16T15:49:00.001+01:002016-03-16T15:51:10.724+01:00MalouI måndags handlade Malou efter tio om utmattningssyndrom/depression.<br />
Lättillgänglig information i bra format.<br />
Om man vill få grepp om vad utmattning egentligen är så är dessa tre klipp en bra start.<br />
<br />
<a href="http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/h%C3%B6jdhoppsstj%C3%A4rnan-om-utmattningsdepressionen-2283578" target="_blank">Höjdhoppsstjärnan om sin utmattning</a><br />
<a href="http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/stefan-branth-b%C3%A4sta-rehabiliteringen-%C3%A4r-naturen-3302992" target="_blank">TV-läkare om utmattning</a><br />
<a href="http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/cissi-elwin-kom-tillbaka-efter-sin-utbr%C3%A4ndhet-3303172" target="_blank">Chef-chef om sin utmattning</a>Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-35589103139238996872016-02-15T11:46:00.001+01:002016-04-27T12:28:55.344+02:00EnergiAtt vara <i>effektiv</i> eller inte. Att ställa frågan <i>varför</i> man gör något. Fundera över <i>hur</i> man gör något. Är det verkligen just <i>min energi</i> som ska gå åt till detta?<br />
<br />
När man är liten förstår man inte innebörden av pengar. <br />
<br />
Jag vill likna det vid kroppens energi. <br />
<br />
Innan man vet att energin inte är oändlig så förstår man inte dess värde. <br />
<br />
Jag vet att energi kan ta slut. Ganska abrupt. Så jag har blivit jättesnål. Har börjat fråga mig själv om det verkligen är min energi som ska användas, och om det är värt det. Det är säkert en såndär tanke som hamnar längre bak i medvetandet ju friskare jag blir, men som kan vara bra att ha i bakhuvudet för att inte få återfall. <br />
<br />
Ofta gör man saker av bara farten. Man är effektiv. När man ändå är på toa så gör man rent handfatet och byter handduk. När man ändå är i köket och lagar mat så tömmer och laddar man diskmaskinen. <br />
<br />
<i>När man ändå...</i><br />
<br />
Fast ska man det? Är det bra? <br />
<br />
Jag har börjat göra en sak i taget. Av rent tvång till en början eftersom jag brände vid mat, lade saker på konstiga ställen och glömde av mitt thé så att det hann kallna när jag försökte vara "effektiv". Inget blev gjort istället. Jag kunde inte följa ett recept utan behövde att maken sade åt mig vad jag skulle göra i varje steg. Att både tvätta håret och duscha samtidigt blev för ansträngande så det fick delas upp. <br />
<br />
Jag har också börjat be om hjälp mer. Även det av tvång eftersom jag inte hade ork att varken fokusera eller fysiskt arbeta med kroppen mer än korta stunder. Klarade inte att både laga maten och duka. Kunde inte både tvätta och sortera efteråt. <br />
<br />
Det som jag insett, utav denna till en början nödgade situation, är att det smittar av sig. Vi ber varandra om hjälp hemma och har ett inkluderande sätt emot varandra. Inte så att det varit dåligt tidigare, men det är mer öppet nu. Vi har liksom en tydligare kommunikation på nåt sätt. Kanske är det jag själv som är mer öppen och tydlig än innan. Men iallafall så märker jag skillnad och förbättring. <br />
Jag har även fått lättare för att be om hjälp i andra situationer där jag tidigare skämts över att "inte klara det själv". Den där sårbarheten och ärligheten jag inte lagt någon vikt vid. <br />
<br />
För att sammanfatta det hela så har jag gått ifrån enslig energitjuv till inkluderande och öppen energisparare.<br />
<br />
<br />
<br />Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1944520152791527978.post-19245403996042644902016-02-10T07:32:00.000+01:002016-02-10T07:32:02.690+01:00StressmedvetenOrdet <i>stresskänslig</i> klingar negativt i mina öron. <br />
<br />
Det är något jag inte vill vara förknippad med. Just nu är jag det. Jag är också skör, bräcklig, blödig och obalanserad.<br />
<br />
En del säger att man för alltid kommer vara stresskänslig när man varit utmattad. Aldrig mer stresstålig. <br />
Men det tror jag faktiskt inte att någon är egentligen.<br />
<br />
Stresstålig alltså.<br />
<br />
Jag tror att man stressar så länge kroppen orkar, blir negativt påverkad av stressen på ett eller annat sätt, och sedan blir man <b>stressmedveten</b>.<br />
<br />
Det innebär inte att man blir stressintolerant eller allergisk utan att man identifierar stress snabbare än man gjorde tidigare och ser stress som det allvarliga, påfrestande tillståndet det är.<br />
<br />
Jag lyssnade på en podcast (<a href="http://sinnessjukt.se/avsnitt-20-utmattningssyndrom-utmattningsdepression-och-utbrandhet-med-marie-asberg-del1/" target="_blank">Sinnessjukt</a>) där en mycket kunnig professor förklarade att utmattade personer möjligen kan ha ett stresshormonsystem som är lite annorlunda än andras. Systemet säger inte stopp lika fort och man kan därför köra på längre - ända in i väggen.<br />
<br />
Så min slutsats (med glimten i ögat) är att man blir mer normal när man blir frisk ifrån utmattningen. Mer <b>stressmedveten</b>.Carolinehttp://www.blogger.com/profile/14261609396461136104noreply@blogger.com0