Sidor

02 augusti, 2016

Arbetsträningstrix

Har nu arbetstränat sedan början av maj och kommit upp på tolv timmar per vecka.

Fick idéer och tips av mina jämlikar i utmattningsforumen på Facebook om hur de lagt upp sin arbetsträning och de har hjälpt mig att se möjligheter jag inte tänkt på själv.

Försäkringskassans krav är att det ska vara jämnt fördelat över veckan men i övrigt håller jag själv i tyglarna. Det är en välbehövlig frihet att kunna anpassa jobbandet efter mitt mående eftersom det är så ojämnt.

Jag var förberedd på att må sämre under en period. Hade pratat med psykolog och även vänner om detta. Trodde nog ändå inte att jag skulle reagera så starkt eftersom jag klarade av att göra andra aktiviteter lika länge.

Jag började jobba ca två timmar / fyra dagar. Fick till en början sämre mående och symptom jag blivit av med kom tillbaka. Det tog ungefär en månad innan jag kände mig mer stabil och mådde bättre.

När jag är på jobbet så gör jag några utvalda arbetsuppgifter som jag brukar ha, men mitt största fokus ligger på att skaffa ett nytt förhållningssätt. Jag tänker såhär:
Jag är inte där för att jobba och prestera under arbetsträningen. Jag är där för att associera min arbetsplats med andra saker än tidigare, och för att fånga upp och ändra på de beteenden och situationer som gjorde mig sjuk. 
Jag är där för att träna på att få en hållbar och balanserad vardag, något som är svårt för min tillfälligt mycket fyrkantiga hjärna. Det är en evig kompromiss att få ihop mina återhämtningsrutiner med arbetspassen och familjens behov, och jag behöver öva på att välja rätt.
Jag fick till exempel smått panik när jag insåg att resten av familjen skulle ha semester och att jag under en lång period skulle ha dem omkring mig hela tiden. Jag älskar dem, men det är jobbigt att vara ansvarig vuxen hela dagarna. Man är liksom på alerten på ett sätt som tar energi från en urladdad människa. Det resulterade i kaos för mig den första dagen de var lediga. Jag blev tvungen att ändra på invanda rutiner, vilket kräver stor ansträngning i min situation. Nästa dag, med ny strategi uttänkt, så gick det lite bättre och efterhand vande jag mig och kunde slappna av bättre när vi var hemma tillsammans.

Jag har ett block på jobbet som jag skriver i när jag märker att jag reagerar starkt på något, eller när jag ser tendenser att falla tillbaka i gamla mönster. Eller när jag kommer på nåt jättesmart som jag vill komma ihåg senare. Det blocket tar jag med mig till psykologen som underlag till våra samtal.

Min strategi är att smyga. När jag känner mig okej med en tid så ökar jag. Smyger in en kvart här och där för att ta mig uppåt på ett hållbart sätt. Testar andra upplägg, som längre men färre dagar och eftermiddag istället för förmiddag. Jag har nyligen ökat till fyra timmar och det är kämpigt men hanterbart. Måendet svajar och symptomen blir starkare. Så nu är det stopp tills jag känner mig okej igen. Det har varit så flera gånger under ökningen. Jag vet att det blir bättre så länge jag tänker på att sätta återhämtningen främst och minimerar andra åtaganden.
En sak i taget.

3 kommentarer:

utbrandvagentillbaka sa...

Vilka bra tips! Tack! Står själv inför fas tre snart, dvs ska få börja arbetsträna😊

Styrkekram ❤️

Anonym sa...

Åh, hejar på dig och vägen tillbaka. Jag ska börja jobba 25% om en månad och tänker också på det som att öva mig i att förhålla mig på ett nytt sätt till arbete, kollegor, prestation och egen kreativitet och drivkraft.

Skulle bli så himla glad om du ville skriva mer om hur du gjort, både praktiskt med tider, uppgifter, pauser, vila och livet hemma. Men också insikter och reflektioner på mer emotionell nivå.

All kraft och klokhet!
Boel

Caroline sa...

Tack för hejaropen!
Jag kan absolut skriva mer utförligt om hur jag gjort. Fast det får bli när jag har orken till det. :-)